Idag rivstartade jag med ett body pump pass. Sjukligt jobbigt. Men skönt att vara tillbaka. I'm back, så att säga. Och det känns bra! Måtte jag bara ha den självdisciplin som behövs för att fortsätta med detta. Annars får ni faktiskt tvinga mig! Nu är jag helt slut och kommer ha ont i varenda liten del av min kropp imorgon... men det är det värt eller nåt!
Imorgon ska jag jobba!! Nu blev ni förvånade allt! Älskade, älskade Strömma. Ska sätta ihop kläder och allt sånt så det är klart! På vägen hem så köpte jag lite Kina take-away, mysipysi. Sen är det idol och jag är helt slut.
Jag har städat hela H's lägenhet, var helt svettig. Men nu är jag sminkad och klar och har ätit lunch och good to go. Jag ska promenera hem till Söder, leta efter Henkes minneskort, köpa gymkort, gå och träna, köpa SL-kort, leta fram Strömmakläderna och göra mig redo för morgondagen (jag ska jobba!) Så det blir nog en bra dag.
Bland det som provocerar mig mest här i världen är alla svenssons som pratar om att vi har för låga straff. Jag har läst en termin juiridik, men jag har inte ens börjat nå toppen på isberget av vad lagar är och betyder. Du hör inte många färdiga jurister prata om för låga straff, det är inte så enkelt! Så skaffa fakta först och prata sen. Tack.
Blev en tidig morgon imorse, skulle till min kurator. Han är precis motsatsen av mig, lugn, harmonisk, säger bara det absolut viktigaste. Men han är otroligt duktig. På sammanlagt 2 timmars samtalstid så har han sagt så mycket till mig som jag tänkt men aldrig tagit till mig. Om mitt dåliga tålamod, min rastlöshet, mina behov och massa annat. Är så glad att jag fick honom och har en bra känsla. Så får vi se om man kan flytta berg.
En sak tynger mig mest just nu, en enorm frustration och ilska över det som gör min kärlek dålig. Jag är så arg på sjukdomen, så arg på sjukvården som inte verkar göra något, så arg på älskling för att han accepterar det. Jag fattar inte hur det kan ha gått ett år, ett år av "vård", och att han nu behöver min hjälp för att resa sig och ska operera sig igen, med en sjukskrivning på tre veckor! Ska det behöva vara så när man är 27? Det gör mig rasande. Känner mig otroligt maktlös och liten. Vet inte riktigt hur jag ska kunna ventilera det.
Sedan är jag trött på nedlåtande kommentarer från bekanta. Det är så mycket ni inte fattar... jag har träffat och speciellt nu de senaste månaderna blivit så otroligt kär i den här killen. Han är den jag vill vara med, imponera på, somna med och vakna med, göra mig fin för. Ja, det har fått mig att växa upp otroligt fort, att känna såhär. Jag har inget emot att festa, träffa människor, men det har inte samma charm när nästan alla i min omgivning raggar. Det har inte samma charm att rangla hem klockan fem, som Winnerbäcker säger... och ja, jag är bara 20. Men vad ska jag säga då? Det var roligare förut. Ska jag inte vara trogen mina känslor? Jag skulle aldrig någonsin tacka nej till att träffa folk för att ha filmkväll med H tillexempel, vilket jag vet att många tjejer gör. Jag älskar att träffa människor. Men jag är trött på kommentarer när man går hem tidigare. Jag hoppas att ni någon gång träffar någon som jag och får samma känsla, och kanske förstår... Förresten går ni också hem med killar förr eller senare, skillnaden är att det är olika killar. Varför dömer ni mig? Ni behöver inte förstå, men kanske acceptera... jag är otroligt stolt över mig själv att ha kunnat ha detta långa förhållande trots allt och känna såhär. Det betyder mest, och jag är mig själv med honom. Jag känner mig glad, lycklig, tillfreds, snygg, och har roligt när jag är med honom. Sedan är det otroligt viktigt att träffa andra, såklart, och det gör jag, det är aldrig något problem att få tag på mig om ni vill, det vet ni. Men visst är det annorlunda, det säger jag inte att det inte är. Kanske har jag hittat hem. Skakar ni fortfarande på huvudet så har ni uppenbarligen aldrig varit kära. (Ni som läser detta behöver absolut inte ta åt er, var bara tvungen att få ur mig)
Men nu är jag trött på bitterfittor! Och vill inte bli en själv faktiskt.. en ny dag väntar.
Gårdagens happening. Jag skulle flytta lite på min sminklampa (en spotlight) och då PANG ramlar lampan ovanför på mig, ett stort tungt glasfat ramlar på mitt finger och går i tusen bitar. Det gör ont! Men jag börjar sopa och så, försöker hålla fingret kallt, det blöder som tusan... Älskling vaknar, vi åker till Sickla och shoppar lite, Henke får ne ny mobil, vi äter jättegod lunch ute (jätteräkor på indisk restaurang i sjöstaden) och sådär.. sen säger H att, du, vi kanske borde åka in och röngta det där.. sagt och gjort 17:30 fick jag tid på närakuten, haha. Det visade sig vara en spricka, men jag fick inte gips tack och lov. Så nu sitter jag här halvt handikappad, det gör fortfarande ont, svårt att böja o.s.v. Hur lyckas jag?!
Jag älskar att vakna kl 10, gära lite kaffe och se på Gilmore Girls. Så skönt! Älskar den serien, så mysig.. vet inte riktigt varför. Skulle ju träffat J idag men tydligen så blev det inte så? Missförstånd antagligen. Men sånt ärl livet! Jag ska städa här hemma idag och sedan träffa A istället, så det blir så bra så. Söndagar är så skönt kravlösa.
Hade mysmiddag och film med Laura igår, gjorde varma mackor och såg bounce. Grät bara lite!
Jag har läst mycket på sistone, och jag blir så inspirerad. Allt från små krönikor i Metro, poträtt i ELLE och Dr Phil böcker. Och bloggar förstås. Till och med Anna Anka! Nej hon är inte intelligent, men jag har också hört att avund är den renaste och mest genuina formen av beundran. Så något har hon ju. Om inte annat ett väldigt tight ass! Men iaf, så sitter jag här, rastlös men lite sjuk. Och har äntligen tagit tag i att börja sy... Köpte en klänning för något år sedan på rea- den är fin men lite tantig. Har dock sett Frida Fahrman ha på sig den efter det men hon klär ju i allt till skillnad från mig. Så jag har försökt att sy in ärmar, ändra på volanger och göra den kortare. Låter mer komplicerat än det är, men det tar tid däremot... en himla tid. Så har inte alls hunnit klart. Men lite kul att iaf ha hunnit börja på något! Nu blir jag sjukt sugen på att ändra färg på mina smycken och massa andra saker så nu får jag ta och sluta.
Har sett på Mona Lisas leende, okså inspirerande, och passar med hela jämställdhet/hemmafru debatten. Jag kan tycka och förstå tt för vissa så finns det en stolthet och mening i att ta hand om hemmet, sin kärlek, sina barn. Och jag kan förstå att för vissa är det helt otänkbart och karriären är det enda som spelar roll, och förstås i vissa fall friheten. Och hittar man sitt så är det fint, men det optimala är väl kanske något mittemellan. Svårare än så är det inte... i detta fallet har denna Anka valt att vara hemmafru, lycklig? Kanske inte. Men det får stå för henne.
Det är så mycket jag vill men jag kanske är för lat? Jag vet inte. Tycker så mycket är roligt, men inget så kul att jag riktigt orkar göra det till mitt och ta tag i det. Uschi vad jag svamlar. Men är lite trött, känns som att jag inte har någon direkt stil. Jag tycker det är kul att ha stora ringar och sjalar ibland, jeans och skjorta ibland, fred perry skor ibland, höga stövlar ibland... känns så tråkigt. Jag är mittemellan i politiken, lyssnar på all sorts musik, tycker om att sjunga/fota/inreda/mode... festar lika gärna som jag är hemma med älskis. Vad är jag egentligen? Så svårt... och känner mig lite tråkig.. men jag vet inte.. nu är det haha hög time för mig att sova. Börjar spåra ur nu.
Är så sjukt trött att sitta i lägenheten på söder med min TV och dator och halvfrysa och sega mig. Jag vill bli frisk, ha energi, hitta på roliga grejer!!! Alla är ute ikväll verkligen. Utom jag förstås! Aja det känns lite halvtrist men så är det. Vill verkligen inte bli sämre... Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta ännu en hemmakväll. Buhuhu.
Tittar på Skavlan på TV, mycket intressanta mäniskor... Alltid något man kan trösta sig med. Och vet ni vad jag ska göra mer? Ska ta tag i mitt sy-kit och börja sy en klänning jag velat göra om jättelänge.. spännande!
Jag är liksom inte jättesjuk, men blir svettig och yr jättefort, känner mig otroligt seg. Har fortfarande djup hosta och kanske pyttelite feber. Så känns det iaf. Såå segt för älskling är ledig idag och vi har bil så jag tänkte att vi skulle åka ut och gå på djurgården men känner mig verkligen inte pigg eller i form någonstans. Vilket känns bajselibajs. Pallar inte utgång ikväll och vill inte bli sämre även om det hade varit hur kul som helst.. vill ha tillbaka min energi!
Älsklingen ligger och vilar nu.. han ska jobba natt inatt. Vi hann iaf. med en liten promenad, lunch ute och sådär. Sedan har jag lagat soppa som det blir ikväll med varma mackor! Det är så jobbigt för jag är uttråkad men har inte energi att direkt hitta på något heller, förutom pyssla här hemma.
Igår hade iallafall älskling och jag mysmiddag här hemma, gjorde fondue och drack lite vin! Imorgon ska jag träffa L, middag och myskväll. På söndag ska jag äntligen träffa Jenny och hitta på nåt kul!
Idag har vi haft storstädning idag... dammsugit, plockat, rensat! Skönt att ha det gjort :) Min stackars kisse har fått nåt i ögat också... ser jättekonstigt ut, är det inte bättre imorgon får det bli ett besök till Dr. Veterinär.
Nu bär det iaf. av till Cinderella. Mammsen och jag ska klä oss lite fint, äta trerätters ikväll, dricka någon drink. Imorgon blir det SPA, massage, ansiktsbehandling. Helt fantastiskt ska det bli. Sen är jag tillbaka imorgon eftermiddag! Då ska jag ta hand om älskling som varit lite sövd på sjukan.. stackars favoriten. Ska leka sjuksyster kan man säga. Så ingen bloggning nu på något dygn. HUR SKA FARMEN KLARA SIG?? Jo, älskling tar hand om det så länge såklart... :D
Vi oroar oss för mycket för saker som antagligen inte ens kommer hända. Har fått flera pass på Strömma i Oktober, skönt. Men är oroad över vad folk kommer tycka och tänka och hela natten till idag låg jag och tänkte på vad tusan jag har gjort och hur dum andra måste tycka att jag är. Fast det egentligen inte behöver vara så, men så fungerar vi människor... Visst är det jobbigt?
Nu är jag hemma hos kissen. Det gick bra hos K, det är väldigt spänannde om inte annat... Sedan ringde Annica mycket lägligt så jag hann me en kaffe och lite tjejprat. Behövligt!
Jag har myror och oro i kroppen, är fortfarande helt slut och snorig och svettig så fort jag rör mig så så mycket kan jag inte göra. Men ska iaf. komponera ihop en sallad, börja med grejerna, och ta tag i mig själv och allt jag borde göra som jag inte gör. Ex, varför får jag inte min post från Uppsala? Varför svarar inte body shop? Varför ger en såna grejer ångest egentligen? Öppna min lönespec från Strömma... Konstigt det där!
Inatt har jag sovit som en kratta, men vad gör det? Har inte gjort annat än sovit de senaste dagarna så... inte så konstigt kanske. Igår var jag iaf ute lite. Älskling och jag åt en god lunch ute, fint väder var det! Åkte till farsta och gick runt lite i affärer och älskis fick första steget taget mot sitt C-körkort! På kvällen tog vi en långpromenad och lagade kantarelltoast.
Hade absolut ingen lust att gå upp imorse.. men måste börja stiga upp tidigare om jag ska kunna somna bättre. Faktiskt! Ska alldeles strax ta tåget in till slussen och träffa min kurator. Spännande. Sedan behöver jag hämta cykeln och lägga ner den i förrådet, gå igenom grejer (ej kläder) som ska slängas, sparas, säljas, till Henke osv. Känner mig fortfarande väldigt trött och krasslig men så är det väl efter sjuka.
Idag ska jag få lämna min husarrest! Men inte alldeles för mycket.. hostar fortfarande och känner mig yr. Men ändå, så mycket bättre! Ska t.o.m. sätta på mig kläder (ej pyjamas)! Det ni :)
Igår låg jag och läste DR. Phil's self matters. Alltså som ni alla vet älskar jag coaching, psykologi, hälsa, och nu sist personalfrågor. Jag läste om att hitta det man brinner för och jobba med det resten av livet. Att det är som att släppa en jättestor sten nedför ett berg, då hjälper gravitationen till, allt går lätt, precis som universum hjälper dig när du ägnar dig åt ditt kall, hävdar han. Skillnaden är att jobba med det som ger bra betalt men man inte tycker om, och då släpa stenen uppför berget istället. Flummigt men tåls att tänka på. Sen är det också bevisat att inre stress leder till sämre immunförsvar och färre verksamma år... man blir förkyld mer, där har ni svart varför jag blir mindre och mindre sjuk!
Men iallafall, så fick jag en vision. Jag har ett mål. Om 10 år vill jag ha en mässa där jag bjuder in chefer och småchefer för olika företag som jobbar med människor på ett eller annat sätt, d.v.s. de flesta. Där ska vi gå igenom hälsa på jobbet, psykologi för hur man tar arbetarsamtal, att man inte ska tappa det professionela och bli helt auktoritetslös, hur man coachar utan att vara för hård o.s.v. Alltså, vad tror ni om det? Det skulle vara så sjukt bra!! En stor mässa.. ska vi satsa på globen? Haha :)
Nu ska jag KLÄ PÅ MIG WOHOO. Sen ska jag ringa och väcka älskis så ska vi gå ut en liten snabbis. Ikväll blir det fondue! Jippi!
Idag så vaknade jag vid 10, såg lite på TV, farmade lite, pratade lite på msn. Spela the sims. Åt lite. Såg lite på TV... farmade lite, satte på det sims. Haha. Så har mina 3 senaste dagar sett ut. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH vad jag vill bli frisk nu! Jag är iaf på bättringsvägen.. har sovit gott och har mkt mindre feber. Sen börjar en färg av rosa komma i mitt ansikte... känner inte igen det. Jag brukar ju vara vit?!
Dessutom kommer mina päron hem woho! Har varit inlåst i en lägenheten nu i 3 dygn utan att träffa en sjäääääl förutom katten, så t.o.m. det känns kul!!!!!! Behöver jag säga att jag precis satt och grät inför TV 4s "Hitta hem" där djur får nya hem. SÅÅÅÅÅÅÅÅ GULLIGT. Åh.
Ikväll har jag haft filmkväll med mig själv. Haha! Men det kändes ganska skönt, jag är såpass dålig att jag inte orkar träffa någon och då kan man inte göra så mycket mer än det bästa av situationen... Så jag gick faktiskt ner till ICA (man känner hur sjuk man är när man kommer ut) och handlade chips, morot, gurka, och dip. Det blev min middag. Riktiiiiiigt gott.
Jahaja, har iaf. fått lite gjort idag! Pyssel som man liksom aldrig orkar med annars så det var ju bra... sen blir det att sova ensam igen. Men igår gick bra.. men man är ju trött när man har en infektion i kroppen, så är det ju. Och helt ensam är jag ju inte, Wilmis kissen är ju här :)
Har tittar på freaky friday på 4an. Så duktig och söt Lindsay var, och läskigt hur hon ser ut nu... hur blir det så egentligen?
Idag är det liite bättre, d.v.s. lite mindre feber. Är fortfarande en slemboll förstås, och helt yr och trött. Har iaf sovit helt OK! Så det känns lite bättre. Men ont i kroppen, ont i halsen, ont i öronen och väldigt väldigt slemmig. Tänkte mest sova idag också, men finns lite grejer jag skulle behöva ta tag i här hemma också, om jag orkar. Idag eller imorgon.
*Gå igenom kläder och grejer, ge bort, spara, slänga? *Skicka iväg två mail. *Söka ett visst jobb. *Köra diskmaskin *Städa och plocka lite *Vädra ur och byta sängkläder, blir fräschare så
Tänkte gå och lägga mig nu.. men ska nog försöka vara uppe. Kanske ta en dusch, det är skönt.. så sover jag middag och försöker lägga mig tidigt istället. Så blir det nog.
Åh, min näsa är genomtäppt, jag har ont i öronen, ont i halsen, svårt att svälja, svårt att andas, ont i hela kroppen, feber, fryser... ja, ni vet. Helt borta, trött och yr i bollen så jag sover mest. Verkligen härligt! Nu kommer alla fråga ååh har du fått svininfluensan? Är så trött på den frågan! Jag vet inte, och vad spelar det för roll? Jag lämnar inte lägenheten så jag smittar inte, och för mig gör det ingen skillnad för jag känner inte av ifall det skulle vara vanlig influensa eller "svin"influensa. OK? Orkar inte! Jag tar inte prover på mig själv... känner mig bara väldigt sjuk! Ok förlåt nu var jag lite vrång, men det är inte vad man vill höra när man känner sig så sjuuuk. Och sova vill jag men det är svårt med allt detta slem. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
Har hamnat i en dålig spiral då jag sover dåligt.. men sånt är livet ibland. Dessutom krånglar magen, halsen, och jag har massa slem och äcklig smak i munnen... förresten så drack jag nån anti-förkylningsgrej och nu insåg jag att den innehåller koffein. Haha. Konstigt att jag känner mig pigg då? Aja hursom, jag funderar för mkt.
Idag blev jag otroligt irriterad på en tjej jag aldrig tyckt om, och hon har aldrig tyckt om mig. Sen tyckte hon att hon behövde min hjälp efter några år och börjar gumma mig? Gör man så? ÅH, dampelidamp. Har lust att skriva massa dumma saker men det tänker jag inte göra! Sedan funderar jag på Uppsala, vad jag egentligen gjort. Hur det går med lägenheten, varför ingen hör av sig. Hur jag ska orka alla planer i helgen (tandläkare + läkare + middag + party på fredag, dop på lördag och träffa J på söndag) om jag mår såhär? Så funderar jag på varför jag har börjat sova dåligt igen... och om jag ska få jobb.. om jag ska klara mig på mina pengar... ja ni vet, det snurrar.
Men åt middag redan halv 6, så jag kanske är lite hungrig också.. ska ta mig en kopp te och en macka med ost och smörgåsgurka (är helt besatta av det, rostat ska det vara) och lite mer te så kanske jag sover lättare? Älskling ligger redan i rummet brevid och sussar, världens finaste är han. Vill inte störa genom att lägga mig brevid och vända och vrida på mig hela tiden...
Jag känner att jag börjar bli sjuk... ont i halsen, yr, ont i kroppen, trött, äcklig smak i munnen, frusen.. ja ni vet. Inte kul! Hoppas att det går över fort eller helst försvinner. Orkar inte med någon influensa eller halsfluss eller någpt nu. Nej nej! Sedan har jag funderat lite, och det ska jag dela med mig av sen. Men nu har jag ingen ork. Sova tidigt. Puss.
Har haft en jätteskön dag... Vaknade strax efter 9, åt en god frukost. Såklart ringde body shop och ville att jag skulle jobba.. men jag sa nej... Henke tyckte det var dumt men jag hade bara ingen lust!! Åh jag vet att jag borde... ångest... lite iaf!
Men istället åkte vi till centralbadet och simmade, bubblade, var i bastun... det var sååå skönt. Jag peelade hela mig och det lossnade massor. Haha, mysigt va?
Nu har vi precis lagat middag, chicken green curry med salsa och couscous. Ikväll blir det ta det lugnt och promenad!
Imorse var jag hos kuratorn, han verkar duktig och allt gick bra! Sedan så träffade jag upp älskis, åt lunch och tog en långpromenad runt årstaviken. Sååå mysigt! Solen sken och allt kändes topp. Hann hem en snabbis och sedan så mötte jag upp A och så satte vi oss vid slussen vid vattnet och tjattrade.. sedan så mötte jag upp S på stories i skrapan och drack lite te. Nu blir det restaurangbesök, är sååååååååå hungrig. Puss!
Jag har ätit otroligt onyttigt sen jag flyttade hem. Har kännt mig i behov av energi och njutning och då ligger smågodis lätt till hands. Men har iaf. cyklat och promenerat lite idag. Alltid något! Har haft en superdag. Sov dåligt, men vad gör det? Vaknade vid 10, klädde på mig, åt frukost, och cyklade (!!) hem till Söder. Det är otroligt annorlunda att cykla här i Sthlm än Uppsala, mer trafik, mindre cykelväg. Jobbigt var det men snabbt gick det! Sedan ålte jag in till stan för att träffa C&M, åt en god räksallad och köpte ett par jeansleggings och en glass! Kom hem vid, 4? Nåt sånt. Sedan dess har jag fastnat framför TV'n och farmville. Haha. Jag är fast, inte bra!
Imorgon ska jag till kurator, spännande va? Det tycker jag! Så ska vi se vad de säger. Höhö. Ska säga precis hur det är- att jag sprudlar, älskar livet, är full av energi, men att jag blir paralyserad och panikslagen när jag måste sova och vara ensam. Märkligt. Hoppas det här ger någonting!
Har en hel del andra saker jag måste fixa också. Konstigt att jag aldrig är sysslolös även om jag är det på papperet.
Har man ingen dagbok som förr så får man skriva i sin blogg! Älskling och jag gick och la oss för typ en timme sen.. men jag kan icke somna. Har kanske vänt lite för mycket på dygnet och rört på mig för lite. Så kan det gå. Så nu sitter jag här igen i ett försök att bli trött och krypa ned till födelsedagsbarnet.
Världens finaste mest älskvärda människa. Vill aldrig mer vara med någon annan och känner starkare varje dag, men det vet du redan för det säger jag till dig jämt. Att jag älskar dig och att du är världens finaste som får mig att må bra och skratta som aldrig tidigare. Trodde inte det var sant, som i filmer, att man kunde dricka te, ha kudd och vattenkrig och bara vara på det sättet jag kan med dig. Du är allt! Hoppas du läser det här imorgon! Grattis älskling på 27-årsdagen! Du är det absolut bästa som finns!
Och grattis också till Malin som "bara" blir 21, ynglig :)
Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Idag åker min f.d. klass till Norreda. Jag är en sån person som alltid ställer upp när det händer något, tycker allt är roligt. T.o.m. att skriva uppsatser ibland! Men jag har ingen lust i min kropp eller själ att följa med. Jag är så glad att jag bestämde mig fort så att allt blev som det blev. Verkligen glad. Igår så låg älskling i jag i sängen och bara töntade oss och skrattade. Jag är så glad och på väg att bli den jag vill vara! Men mycket jobb återstår...
Varför jag lämnade Uppsala, för min egen skull, och ni som tvivlar:
*Jag längtade hem otroligt mycket, mådde inte bra, tappade aptiten, gick ner snabbt i vikt, och kunde inte sova. *Var tröstlös, och kände att jag var tvungen att ändra min situation nu och inte sen. *Ingenting var roligt då det blir vad man gör det till, jag gjorde det hemskt. *Att läsa flera terminer sociologi var inte var jag tänkt mig när mitt hjärta ligger i psykologin. *Henke är fortfarande sjuk, min själ vill vara här hemma med honom och göra det så lindrigt jag kan. *Jag har mått dåligt förut och vet hur lätt det är att hamna i en dålig spiral. Jag vägrar må dåligt igen. *Gick hela tiden med tårar i ögonen, blev osocoial och kände inte igen mig själv. *Mitt hjärta finns här hemma och här mår jag bra. Livet är för kort för att må dåligt!
Nu ska älskling och jag ge oss iväg på en långpromenad. Den ska vi avsluta med lunch på Hermans- vegetarisk lunchbuffé med fantastisk utsikt.
Wallander, ett halv kilo godis, chips och lite mackor är avklarade. Mmmm. Nu började precis Kill Bill. Gött. Jag älskar den filmen! Den är dock bäst när man ser båda på raken med Paret. Men man kan ju inte få allt... hatar splatter vanligtvis men jag älskar mystiken över filmen, låtarna och hennes karaktär!
Sedan slöläser jag lite bloggar, usch och fy så trött jag blir. Man ska inte döma på en blogg men, vad tusan... Så många puckon som slänger skit över allt och alla. En sån dubbelmoral som råder! Om det är fel på alla i ens omgivning så är det faktiskt dags att börja fundera om det kanske inte är en själv som det är fel på...
Är sjukt kluven om ifall jag ska gå på Strömmafesten imorgon eller inte. Älskar människorna och det vore kul men jag har ingen lust eller ork, och framförallt inte för att sitta och besvara alla frågor om varför jag är hemma. Ja, ni förstår. Det lutar faktiskt åt nej, för det blir inte roligare än man gör det... och jag känner mig inte så rolig!
Ska bli skönt att sova sen. Imorgon ska jag gå och simma, äntligen, sedan blir det att fira Älskis lite, han fyller ju år på måndag gamlingen! Hela 27 år!
Igår hade jag jättetrevligt! Middag och utgång! Så kul att träffas igen och nu ska det bli oftare!! Hann med en liten snabb shoppingrunda och lunch också. Så trevligt så!
Idag ska jag bara ta det lugnt. Älsklingen och jag hyrt film och köpt godis. Dessutom blir det supergod middag. Jag är trött och lite smått bakfull. Mest seg. Jag älskar sånahär dagar, då kommer man undan med allt.
Idag har jag fixat hela dagen. Varit och handlat på ica, systemet, H&M, packat upp fleera lådor och ikeakassar, över ett tiotal, diskat, städat, färgat håret.. och nu håller jag på att förbereder! Jag ska få sällskap ikväll, det tycker jag är kul och då blir jag glad. Sedan blir det utgång! Hoppas ni får en bra fredag.
Vet ni vad? Livet rullar på, med lite omvägar bara. Men jag är sjukt positiv. Jag har tagit fighten, lämnat nycklarna, packat ihop en hel lägenhet och börjat packa upp den hemma. Hemma. Och jag njuter av varje sekund. Jag älskar att ha de som ligger närmst hjärtat närmast mig fysiskt. Och vad mycket jag lärt mig om mig själv! Men nu är det dags att ta tag i det som legat och grott så länge. Varför detta enorma behov av att ha folk jag älskar runtomkring mig? Varför kan jag inte sova annars? Kommer jag någonsin sluta tänka?
Såg på lyxfällan idag, gjorde ni det? En 40-årig dam med enbart rosa kläder och prylar som inte klarade av ensamhet och omringde sig av rosa plast istället. Vilket skräck-scenario! Jag hoppas att jag lever ut min rosa period nu och inte om 20 år. Men jag vill inte bo ensam, vill inte! Vill verkligen inte vara beroende av Henke, kan inte hänga på honom, det är jag lika livrädd för. Så nu måste jag faktiskt ta tag i detta. Har sett många tjejer gått ner i beroende-av-kille träsket. Vill inte dit. Även fast han är min sista pusselbit. Men han kanske inte behöver vara hela pusslet om ni fattar, haha.
Har iaf ringt en kurator, steg ett. Så får vi se var denna resa leder!
Känns sjukt bra med utbildningen, jag älskar de i min omgivning. Resan idag till U-sala var sista biten av hemskheten så nu slipper jag det. Nycklarna är lämnade, allt är hämtat och lämnat. Inget mer jag kan göra. En vecka tog det för mig att flytta ut, hitta ny hyresvärd, få klart alla papper och hitta en ny bana här i Stockholm. Känns som hela veckan varit ett stort blurr av massa konstigheter som jag knappt kommer ihåg. Det var nog inte jag som flyttade till Uppsala... det var nog någon annan. Så var det nog!
Tror inte att en enda person orkar läsa det här men det är skönt för mig att skinga tankarna i vilket fall som helst!
Nu gäller det såhär. Jag ska kontakta Body Shop, såklart. Jag ska söka mina kurser till våren så fort jag kan. Jag ska fixa mitt körkortstillstånd som gått ut, börja köra igen. Jag ska börja träna, jag ska träffa massvis med människor. Jag ska gå till någon form av psykolog. Och jag ska fortsätta att packa upp kaoset här hemma och även göra Henkes lägenhet finare än någonsin! Jag ska försöka hitta någon form av iaf. liten sysselsättning som innefattar barn/djur, för jag mår som bäst omringad av den. Ren och skär glädje, genuin. Där har vi alla något att lära!
Jag ska sortera alla grejer och kläder, ge bort lite, sälja lite, slänga lite. Få ordning. Vända blad. Börja på nytt. Utvärdera, ta in, ta nya tag. Ja, ni förstår.
Förhoppningsvis kan jag jobba på Body hela julen, då är det ju stor rusch där. Det är alltså oktober-november som jag just nu är sysselsättningslös, iaf. på papperet. Vilket inte känns allt för illa. Alla pengar och tid som detta tagit känns himla värt det för jag är extremt lycklig över att vara hemma och hitta en ny bana. Här vill jag vara. Varför då vara någon annanstans? Om några år, någon gång, kanske, när jag är hel, så åker jag bort och gör något för bara mig. Men just nu måste jag vara omringad. Varför må dåligt när man inte behöver?
Jag har sovit kasst inatt, länge, men knappast djupt. Vaknat av denna ångest. Trodde allt var löst, att jag kunde gå vidare, men icke. Ett bakslag och jag är så trött på att sköta allting. Vill typ sjunka ner i ett hål och slippa ta ansvar. Men jag har försatt mig själv i den här situationen och jag får dra mig ur den. Dags att vara vuxen!
Idag skulle vi egentligen gått till centralbadet å myst. Men icke. Nu blir det antagligen en vända till Uppsala iallafall. Åh, suck!
Allting börjar lösa sig. Jag har pratat med en jättesnäll syo på SU som tillsammans med mig gjort ett fantastiskt bra program, dock med fristående kurser. Men om paketlösningen inte duger får man göra det som är bäst för en själv. Jag är iallafall jättenöjd. Det är roligare kurser och framförallt väldigt relevant för det jag vill jobba med. Det går enkelt förklarat ut på en grund med psykologi (3 kurser, 90 poäng) och sedan massa småkurser inom ekonomi, juridik, manegement, arbetsmarknadskunskap och allt med inriktning arbetsliv förstås. Då kan jag dessutom tillgodoräkna mig de kurser jag redan har. Ca-ching! så att säga.
Vad har jag gjort sen sist? Ja, jag har lyckats få min lägenhet uthyrd. Packat ihop ett liv i Uppsala och packat upp ett liv här hemma. Fått kurslitteratur såld, pratat med kår, haft en otroligt mysig middag vid fyrisån på en grekisk restaurang med älskling och haft filmkväll med Laura (Benjamin Button är en otroligt sevärd film). Och idag har jag varit hos syo (vilket känns topp) och även hos tandis. Inga hål fortfarande vilket är skönt! Har även pratat om tandställningen och sånt... detta är tiden för att ta upp allt jag vill göra, bara leva, leva, ta tag i allt. Jag är så lycklig över att vara hemma allt är kul och jag vill bara leva i ultrarapid.
Det har varit en lång väg och kanske även fel väg, men så ska man inte se det. Det känns bra i magen, jag är i hamn och läser sådant som är betydligt roligare och bättre för mig än flera terminers sociologi. Jag kan få ro här hemma och fokusera på det viktiga. Har gjort massa vad med mig själv om vad som ska ändras, och nu händer det grejer mina vänner. Hoppas ni vill vara med på resan!
Iallafall. Nu sitter jag hemma, kollar kurser, massa grejer som ska fixas. Ska ta tag i gymkort, körkort som varit på väntelinje, extrajobb, och såklart få fint både här och hos älskling där jag snart ska flytta in på heltid. Han är min himmel och på så sätt slipper jag resväg hela tiden härifrån till dit. Och jag känner mig lite för mogen för att bo med föräldrarna, faktiskt. Fast ett rum vill jag ha här ändå!
Imorgon ska allt sorteras och packas upp från U-sala. Vissa grejer ska hem till päronen, vissa grejer ska hem till Henke där det ska göras fint! Om vi hinner ska vi försöka ta en paus och bara njuta på centralbadet, det kan vi behöva.
Nu är det project runway och lite middag som gäller. Man för aldrig glömma att äta!
Jag vaknar fortfarande på natten och bara oj, vad är jag? Vad har jag gjort? Vad har jag ställt till med? Hur kunde det bli såhär? Ren och skär panik och allt känns fortfarande helt overkligt. Men omringad av fantastiska människor kan jag slappna av lite. Det är verkligen roligt, man ser vilka som ringer, skickar sms, vill hitta på grejer för att få mig på bättre tankar. Ni är guld värda!
Jag har funderat och funderat, såsom man gör. Och hur skulle jag kunna göra något annorlunda? Vara kvar där och må skit, inte kunna plugga, betala hyra och få csn en månad till? Eller skulle jag inte ha börjat från början, när jag verkligen trodde att jag skulle klara det? Hade jag klarat av att flytta hem, ta itu med mig själv, bestämma vad jag ville, samtidigt som jag pendlade till U-sala? Men då kan jag tänka, att vad är det för livskvalitet?
Släkten tog det bra igår. Ska man gå på avslutningsfesten för Strömma, orkar jag förklara för alla? Jag är så lycklig av att vara hemma. Jag vet att det är rätt. Men fattar alla andra det? Spelar det ens någon roll?
Igår träffade jag iaf Annica och gick på bio. Vi såg Beck. Såååååååååååå mysigt. Och jättebra film. Rekommenderar den starkt!
Idag tänkte jag gå och simma... ta hand om mig själv lite, skingra tankarna. Ikväll ska jag ha filmkväll med Laura. Behöver omge mig av alla de bästa just nu för att orka. Hjälp mig orka.
Imorgon är en lite tyngre dag igen. Då ska älskling och jag sätta oss i en bil och åka till en lägenhet som är full av mina grejer, kläder, hur de nu hamnat där? Konstigt, för jag känner avsky för lägenheten just nu. Det är en lägenhet med alla mina grejer i, men som inte är hemma. Sjukt skumt. Den känsla av att bara vilja försvinna å få hela livet ogjort har jag aldrig kännt förut, men det gör jag där. Men vi har iaf. en visning på måndag, och en på tisdag. Om jag inte kan få den uthyrd nu så vet jag inte vad jag ska göra.... gå under?
Är i lägenheten i U-sala nu, bara av att komma hit får jag en enorm ångest, men jag måste sätta igång med packning. Ännu ett tecken på rätt val, att jag får ångest när jag kommer hit. Men jag ska alltså själv lyckas få den uthyrd på 10 dagar, och då även ha skrivit kontrakt? Hur ska jag klara detta? Försöker vara rationell men mår skit. Känns som att jag fått mina dåliga perioder så det räcker, inte mer nu... snälla...
Jag har valt att avsluta studierna och flytta hem. Och ni får döma mig precis hur mycket ni vill, men det är jag som har förlorat pengar, självkänsla, respekt och tid på detta. Och ingen annan.
Allt började med den där natten när jag inte kunde sova, det var hemskt och jag fick en väldigt stark känsla som jag känner igen sen de mörka åren, panik, ångest, ensamhet. Dagen efter var jag ledsen hela dagen, gick tårögd i skolan, var helt tankspridd (och det sa även mina klasskompisar). Vi åkte till systemet tillsammans, jag har träffat underbara människor, skolan verkade bra och solen sken. Men jag hade en enorm tung sten i hjärtat. När jag kom hem så började jag storgråta när henke och mamma ringde. Försökte sova, men det gick inge bra. Hade helt tappat min aptit (och det gör jag aldrig!). Kunde inte ens äta en macka, godis, ingenting. Var helt skakig och orkeslös. Men jag tog mig upp, duschade, fixade mig för kvällen. Jag klädde ut mig till pippi, drack vin med klassisar, lekte lekar. Men jag kunde aldrig släppa det. Lektionerna dagen efter, samma sak. Jag kunde inte koncentrera mig på någonting. Hade redan missat saker jag skulle läsa, vilket inte är likt mig, (jag var den enda som lämnade in mitt projektarbete flera veckor för tidigt i gymnasiet). Jag började känna som jag gjorde i Sigtuna, och tänkte att livet var för kort för att må dåligt. Mamma kom hem till mig och jag fick enorm panik, var helt handlingsförlamad och grät och ville hem. Kände mig som ett litet barn. Jag har ingen aning om varför jag får denna enorma panik så fort jag är ensam eller i en miljö jag inte känner igen, men det blev för mycket. Såg inget ljus i tunneln. Dagarna fortsatte, jag var med på nollningar och grät ändå så fort jag kom hem. Det enda felet är i min hjärna, och det var inte kul. Eftersom att det inte blir roligare än vad man gör det till så blev det hemskt.
Då bestämde jag mig till slut, utan någons egentliga stöd, alla tyckte jag gav upp för tidigt. Men efter ännu någon dag utan sömn eller mat började jag ringa samtal. Hyresvärd, CSN, skolan, min grupp, adressändring och vips hade jag bestämt mig. Livet är för kort för att må dåligt.
Hela mitt liv har jag hört folk säga att man ska följa sin inre röst, sitt hjärta. Jag har aldrig fattat vad de menar då hjärna och hjärta hänger ihop. Men inte här. Hela min själv skrek att den ville hem. Jag kunde inte ens se på TV program jag brukade se på hemma p.g.a. min enorma hemlängtan. Kunde inte släppa det. Så jag tänkte, precis som med ett plåster var det lika bra att göra detta fort innan jag hann gro in mig ännu mer. Det har varit otroligt jobbigt och än är ångesten total, men för mig fanns inge andra alternativ.
Nu är det professionel hjälp som gäller till varför jag inte klarar av att vara ensam. Sedan har jag lite olika alternativ. Ta körkort. Läsa upp matte C på komvux eller ta strökurser. Matte C behöver jag för att kunna läsa samma program i på Stockholms uni. Ni vet, mina vänner, att jag alltid fullföljer allt jag gör och gör det med bravur och bra referenser. Oavsett. Men för första gången gjorde jag inte det som förväntas av mig utan det jag mår bäst av, och jag hoppas att ni kan se mitt mod i det. Det räcker med besvikelsen jag känner på mig själv. Ingen ville det här mer än jag, och detta var absolut helt oplanerat.
Jag känner som att jag måste förklara mig, för jag är rädd att de som inte är lika känsliga som jag aldrig ska förstå. Men det fanns ingen annan utväg. Allt det jag tänkt mig skulle vara kul spelade ingen roll längre, jag ville bara hem.
Igår tog jag min dator och en liten väska och gick iväg till generalerna/faddrarna, förklarade läget och åkte hem med svansen mellan benen. Resten är en enda stor förvirrning. Jag hoppas att i ert dömande så tar ni i beaktning att jag gick ner 3 kg på bara några dagar.. och det är inte den Sara ni vill se tror jag. Men vill väldigt gärna höra era tankar om detta.
Iförrgår fick jag ett stort bakslag, jag kunde verkligen inte somna. Som förr. Ringde till Henke och grinade och ville bara hem.. men jag var tvungen att gå upp halv 7 iaf. För igår började skolan på riktigt, några lektioner som var lite mer "bitiga". Så som man tänker sig riktiga proffesorer, med glasögon, halvskalliga, äldre, och talar med sövande röst... sedan har vi fått första grupparbetet som vi satt med en stund efter skolan. Sedan gick jag och några klassisar till systemet och handlade upp. Jag fick även köpa nästan alla böcker som behövs för terminen (15 st) för 1800 kronor... jättebra! Så jag hade mycket packning när jag cyklade hem. Alla är så himla snälla och allt är så himla bra men jag har en enorm hemlängtan. Vill inte vara här, vill vara med Henke osv. Jag är en liten lipsill, så när jag kom hem började jag störtgråta när mamma ringde och det var skitjobbigt... har knappt fått i mig nån mat för jag har haft noll aptit.
Försökte sova men det gick inte så bra, så jag gick upp och började förbereda och då började alla klassisar att sakta men säkert droppa in, och alla var såå fina! Tillsammans drack vi lite vin och så sen gick vi vidare till Kantorsparken för att börja insparken, bli indelade i lag och lära oss lagsånger o.s.v. Det var superkul! Drack väldigt mycket vin, haha, och träffade massa grannar och så som man aldrig träffar annars, för att jag var utklädd såklart. Sedan gick vi in till stan men typ alla nationer var fulla och jag var såå trött så jag gick hem, och pratade med Paret på vägen. Det kändes jättebra!
Alla säger åt mig att ge det åtminstone en termin. Så får jag se vad som känner. Har många aspiranter på lägenheten så det blir nog inga problem... som sagt, jag vill verkligen det här och trivs skitbra, men har en sten i bröstet av längtan och otrygghet. Vi får se.
Nu börjar tårarna rinna igen så mamma är på väg hit så ska vi prata... vid två tiden ska jag cykla iväg till en klassis, Sofia, så ska vi börja göra oss iordning igen, in i dräkterna och mötas utanför engelska parken för att göra "uppdrag på stan". Spännande! Idag måste jag också hinna beställa en till bok, jobba lite på mitt grupparbete, försöka få tag i studenthälsan, igen, osv. Och vara med mor min förstås. Sen ikväll så blir det förnedring!
Imorgon börjar jag kl 8.15 igen så jag hoppas med all kraft jag har att jag kan sova inatt utan ännu ett dygn av panik. Jag hatar det här! Här kommer iaf bilder från en jätterolig kväll:
Folk hemma hos mig:
Team gul:
Jag och pauli, och ja, Pippi och leopardwoman är superhjältar!:
