Självinsikt
Vet ni vad? Livet rullar på, med lite omvägar bara. Men jag är sjukt positiv. Jag har tagit fighten, lämnat nycklarna, packat ihop en hel lägenhet och börjat packa upp den hemma. Hemma. Och jag njuter av varje sekund. Jag älskar att ha de som ligger närmst hjärtat närmast mig fysiskt. Och vad mycket jag lärt mig om mig själv! Men nu är det dags att ta tag i det som legat och grott så länge. Varför detta enorma behov av att ha folk jag älskar runtomkring mig? Varför kan jag inte sova annars? Kommer jag någonsin sluta tänka?
Såg på lyxfällan idag, gjorde ni det? En 40-årig dam med enbart rosa kläder och prylar som inte klarade av ensamhet och omringde sig av rosa plast istället. Vilket skräck-scenario! Jag hoppas att jag lever ut min rosa period nu och inte om 20 år. Men jag vill inte bo ensam, vill inte! Vill verkligen inte vara beroende av Henke, kan inte hänga på honom, det är jag lika livrädd för. Så nu måste jag faktiskt ta tag i detta. Har sett många tjejer gått ner i beroende-av-kille träsket. Vill inte dit. Även fast han är min sista pusselbit. Men han kanske inte behöver vara hela pusslet om ni fattar, haha.
Har iaf ringt en kurator, steg ett. Så får vi se var denna resa leder!
Känns sjukt bra med utbildningen, jag älskar de i min omgivning. Resan idag till U-sala var sista biten av hemskheten så nu slipper jag det. Nycklarna är lämnade, allt är hämtat och lämnat. Inget mer jag kan göra. En vecka tog det för mig att flytta ut, hitta ny hyresvärd, få klart alla papper och hitta en ny bana här i Stockholm. Känns som hela veckan varit ett stort blurr av massa konstigheter som jag knappt kommer ihåg. Det var nog inte jag som flyttade till Uppsala... det var nog någon annan. Så var det nog!
Tror inte att en enda person orkar läsa det här men det är skönt för mig att skinga tankarna i vilket fall som helst!
Nu gäller det såhär. Jag ska kontakta Body Shop, såklart. Jag ska söka mina kurser till våren så fort jag kan. Jag ska fixa mitt körkortstillstånd som gått ut, börja köra igen. Jag ska börja träna, jag ska träffa massvis med människor. Jag ska gå till någon form av psykolog. Och jag ska fortsätta att packa upp kaoset här hemma och även göra Henkes lägenhet finare än någonsin! Jag ska försöka hitta någon form av iaf. liten sysselsättning som innefattar barn/djur, för jag mår som bäst omringad av den. Ren och skär glädje, genuin. Där har vi alla något att lära!
Jag ska sortera alla grejer och kläder, ge bort lite, sälja lite, slänga lite. Få ordning. Vända blad. Börja på nytt. Utvärdera, ta in, ta nya tag. Ja, ni förstår.
Förhoppningsvis kan jag jobba på Body hela julen, då är det ju stor rusch där. Det är alltså oktober-november som jag just nu är sysselsättningslös, iaf. på papperet. Vilket inte känns allt för illa. Alla pengar och tid som detta tagit känns himla värt det för jag är extremt lycklig över att vara hemma och hitta en ny bana. Här vill jag vara. Varför då vara någon annanstans? Om några år, någon gång, kanske, när jag är hel, så åker jag bort och gör något för bara mig. Men just nu måste jag vara omringad. Varför må dåligt när man inte behöver?
Kärlek.
Såg på lyxfällan idag, gjorde ni det? En 40-årig dam med enbart rosa kläder och prylar som inte klarade av ensamhet och omringde sig av rosa plast istället. Vilket skräck-scenario! Jag hoppas att jag lever ut min rosa period nu och inte om 20 år. Men jag vill inte bo ensam, vill inte! Vill verkligen inte vara beroende av Henke, kan inte hänga på honom, det är jag lika livrädd för. Så nu måste jag faktiskt ta tag i detta. Har sett många tjejer gått ner i beroende-av-kille träsket. Vill inte dit. Även fast han är min sista pusselbit. Men han kanske inte behöver vara hela pusslet om ni fattar, haha.
Har iaf ringt en kurator, steg ett. Så får vi se var denna resa leder!
Känns sjukt bra med utbildningen, jag älskar de i min omgivning. Resan idag till U-sala var sista biten av hemskheten så nu slipper jag det. Nycklarna är lämnade, allt är hämtat och lämnat. Inget mer jag kan göra. En vecka tog det för mig att flytta ut, hitta ny hyresvärd, få klart alla papper och hitta en ny bana här i Stockholm. Känns som hela veckan varit ett stort blurr av massa konstigheter som jag knappt kommer ihåg. Det var nog inte jag som flyttade till Uppsala... det var nog någon annan. Så var det nog!
Tror inte att en enda person orkar läsa det här men det är skönt för mig att skinga tankarna i vilket fall som helst!
Nu gäller det såhär. Jag ska kontakta Body Shop, såklart. Jag ska söka mina kurser till våren så fort jag kan. Jag ska fixa mitt körkortstillstånd som gått ut, börja köra igen. Jag ska börja träna, jag ska träffa massvis med människor. Jag ska gå till någon form av psykolog. Och jag ska fortsätta att packa upp kaoset här hemma och även göra Henkes lägenhet finare än någonsin! Jag ska försöka hitta någon form av iaf. liten sysselsättning som innefattar barn/djur, för jag mår som bäst omringad av den. Ren och skär glädje, genuin. Där har vi alla något att lära!
Jag ska sortera alla grejer och kläder, ge bort lite, sälja lite, slänga lite. Få ordning. Vända blad. Börja på nytt. Utvärdera, ta in, ta nya tag. Ja, ni förstår.
Förhoppningsvis kan jag jobba på Body hela julen, då är det ju stor rusch där. Det är alltså oktober-november som jag just nu är sysselsättningslös, iaf. på papperet. Vilket inte känns allt för illa. Alla pengar och tid som detta tagit känns himla värt det för jag är extremt lycklig över att vara hemma och hitta en ny bana. Här vill jag vara. Varför då vara någon annanstans? Om några år, någon gång, kanske, när jag är hel, så åker jag bort och gör något för bara mig. Men just nu måste jag vara omringad. Varför må dåligt när man inte behöver?
Kärlek.
