Inspiration/Kreation
Jag har läst mycket på sistone, och jag blir så inspirerad. Allt från små krönikor i Metro, poträtt i ELLE och Dr Phil böcker. Och bloggar förstås. Till och med Anna Anka! Nej hon är inte intelligent, men jag har också hört att avund är den renaste och mest genuina formen av beundran. Så något har hon ju. Om inte annat ett väldigt tight ass! Men iaf, så sitter jag här, rastlös men lite sjuk. Och har äntligen tagit tag i att börja sy... Köpte en klänning för något år sedan på rea- den är fin men lite tantig. Har dock sett Frida Fahrman ha på sig den efter det men hon klär ju i allt till skillnad från mig. Så jag har försökt att sy in ärmar, ändra på volanger och göra den kortare. Låter mer komplicerat än det är, men det tar tid däremot... en himla tid. Så har inte alls hunnit klart. Men lite kul att iaf ha hunnit börja på något! Nu blir jag sjukt sugen på att ändra färg på mina smycken och massa andra saker så nu får jag ta och sluta.
Har sett på Mona Lisas leende, okså inspirerande, och passar med hela jämställdhet/hemmafru debatten. Jag kan tycka och förstå tt för vissa så finns det en stolthet och mening i att ta hand om hemmet, sin kärlek, sina barn. Och jag kan förstå att för vissa är det helt otänkbart och karriären är det enda som spelar roll, och förstås i vissa fall friheten. Och hittar man sitt så är det fint, men det optimala är väl kanske något mittemellan. Svårare än så är det inte... i detta fallet har denna Anka valt att vara hemmafru, lycklig? Kanske inte. Men det får stå för henne.
Det är så mycket jag vill men jag kanske är för lat? Jag vet inte. Tycker så mycket är roligt, men inget så kul att jag riktigt orkar göra det till mitt och ta tag i det. Uschi vad jag svamlar. Men är lite trött, känns som att jag inte har någon direkt stil. Jag tycker det är kul att ha stora ringar och sjalar ibland, jeans och skjorta ibland, fred perry skor ibland, höga stövlar ibland... känns så tråkigt. Jag är mittemellan i politiken, lyssnar på all sorts musik, tycker om att sjunga/fota/inreda/mode... festar lika gärna som jag är hemma med älskis. Vad är jag egentligen? Så svårt... och känner mig lite tråkig.. men jag vet inte.. nu är det haha hög time för mig att sova. Börjar spåra ur nu.
Kärlek.
Har sett på Mona Lisas leende, okså inspirerande, och passar med hela jämställdhet/hemmafru debatten. Jag kan tycka och förstå tt för vissa så finns det en stolthet och mening i att ta hand om hemmet, sin kärlek, sina barn. Och jag kan förstå att för vissa är det helt otänkbart och karriären är det enda som spelar roll, och förstås i vissa fall friheten. Och hittar man sitt så är det fint, men det optimala är väl kanske något mittemellan. Svårare än så är det inte... i detta fallet har denna Anka valt att vara hemmafru, lycklig? Kanske inte. Men det får stå för henne.
Det är så mycket jag vill men jag kanske är för lat? Jag vet inte. Tycker så mycket är roligt, men inget så kul att jag riktigt orkar göra det till mitt och ta tag i det. Uschi vad jag svamlar. Men är lite trött, känns som att jag inte har någon direkt stil. Jag tycker det är kul att ha stora ringar och sjalar ibland, jeans och skjorta ibland, fred perry skor ibland, höga stövlar ibland... känns så tråkigt. Jag är mittemellan i politiken, lyssnar på all sorts musik, tycker om att sjunga/fota/inreda/mode... festar lika gärna som jag är hemma med älskis. Vad är jag egentligen? Så svårt... och känner mig lite tråkig.. men jag vet inte.. nu är det haha hög time för mig att sova. Börjar spåra ur nu.
Kärlek.
Nu är jag inte ens blond längre...
