Människor...
Vi oroar oss för mycket för saker som antagligen inte ens kommer hända. Har fått flera pass på Strömma i Oktober, skönt. Men är oroad över vad folk kommer tycka och tänka och hela natten till idag låg jag och tänkte på vad tusan jag har gjort och hur dum andra måste tycka att jag är. Fast det egentligen inte behöver vara så, men så fungerar vi människor... Visst är det jobbigt?
Nu är jag hemma hos kissen. Det gick bra hos K, det är väldigt spänannde om inte annat... Sedan ringde Annica mycket lägligt så jag hann me en kaffe och lite tjejprat. Behövligt!
Jag har myror och oro i kroppen, är fortfarande helt slut och snorig och svettig så fort jag rör mig så så mycket kan jag inte göra. Men ska iaf. komponera ihop en sallad, börja med grejerna, och ta tag i mig själv och allt jag borde göra som jag inte gör. Ex, varför får jag inte min post från Uppsala? Varför svarar inte body shop? Varför ger en såna grejer ångest egentligen? Öppna min lönespec från Strömma... Konstigt det där!
