prestiqe

Varför vågar vi aldrig älska den bredvid?

Lycklig.

Publicerad 2009-09-13 12:21:19 i Saras dagar

Idag åker min f.d. klass till Norreda. Jag är en sån person som alltid ställer upp när det händer något, tycker allt är roligt. T.o.m. att skriva uppsatser ibland! Men jag har ingen lust i min kropp eller själ att följa med. Jag är så glad att jag bestämde mig fort så att allt blev som det blev. Verkligen glad. Igår så låg älskling i jag i sängen och bara töntade oss och skrattade. Jag är så glad och på väg att bli den jag vill vara! Men mycket jobb återstår...

Varför jag lämnade Uppsala, för min egen skull, och ni som tvivlar:

*Jag längtade hem otroligt mycket, mådde inte bra, tappade aptiten, gick ner snabbt i vikt, och kunde inte sova.
*Var tröstlös, och kände att jag var tvungen att ändra min situation nu och inte sen.
*Ingenting var roligt då det blir vad man gör det till, jag gjorde det hemskt.
*Att läsa flera terminer sociologi var inte var jag tänkt mig när mitt hjärta ligger i psykologin.
*Henke är fortfarande sjuk, min själ vill vara här hemma med honom och göra det så lindrigt jag kan.
*Jag har mått dåligt förut och vet hur lätt det är att hamna i en dålig spiral. Jag vägrar må dåligt igen.
*Gick hela tiden med tårar i ögonen, blev osocoial och kände inte igen mig själv.
*Mitt hjärta finns här hemma och här mår jag bra. Livet är för kort för att må dåligt!

Nu ska älskling och jag ge oss iväg på en långpromenad. Den ska vi avsluta med lunch på Hermans- vegetarisk lunchbuffé med fantastisk utsikt.

Jag. Är. Lycklig. Är inte det viktigast?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela