prestiqe

Det är så mycket jag vill skriva om! Men så lite tid! Jag vill prata om en man som stod brevid mig i vimlet igår, och njöt, sjöng med, blundade och bara lyssnade på det dåliga irländska bandet. Om hur jag vill jobba med att njuta av livet. Jag vill prata om hur jag samtidigt som jag är hög på livet har en enorm önskan om att kunna koppla av, andas, varva ned. Om hur jag jämt springer mellan saker, somnar med ett bultande hjärta och vaknar likaså. Om hur jag blivit kallad prestationsprinsessa, att jag måste lägga av. Hur kan man lägga av med något som man fått så mycket beröm för under hela ens livstid? Har aldrig kommit försent. Har alltid jobbat, pluggat, skött mig, fått bra betyg, varit den man kan lita på, varit stöttepelare, ordnat middagar, fester, städat, lagat nyttig mat, kommit hem i bra tid, vaknat tidigt och gjort något av dagen, inte gråtit offentligt, klätt mig propert. Men vad händer om jag slutar? Vad finns kvar då?

Ibland kan jag undra vem jag lever för?

Gårdagen var iaf fantastisk, det blev chokladpudding och utgång med Fanny. Är så taggad för Strömma-säsongen. Vi är utnämna admins och partyplanners för sommaren! Men jag ogillar starkt att vakna bakfull, hatar det. BLÄ! Har iaf städat och fixat här hemma, nu dricker jag en vitaminkick, mixad smoothie. I högtalarna har jag en mix av Winnerbäck, Hellström och Melissa Horn. Ångestdämpande är det! Nu måste jag sätta mig och plugga en stund sen ska jag iväg på kalas hos min kära gudmor som fyllt 65 och går i pension. Det blir en heldag och middag. Vad ska man ha på sig?

Trevlig vår på er iallafall! Kärlek!


Längtar efter lite lugn...