Ränderna går aldrig ur.
Som handlar om min gamla skola, SSHL. Så himla intressant. Hon nämner riktigt namn och allt stämmer till punkt och pricka. Fick lite hjärtklappning haha kändes som att jag var tillbaka... det var mycket konstiga riter och rutiner där, men man tänkte aldrig på det, för alla gjorde det. Men ju mer perspektiv man får desto mer märker man hur annorlunda det var... och på vems villkor. Läsvärd är den även för er som inte gått där tycker jag! Så får ni ser hur det var för mig, hihi :)
Jag sitter hemma hos H och väntar på att han ska komma hem så ska vi äta frukost tillsammans. Sedan ska vi åka in till forsgrenska, träna eller simma. Sedan ska jag träffa Malin och Camilla! Ikväll har jag lovat att stå för middagen hemma. Dessutom måste jag skicka lite mail och sätta ner cykeln i förrådet. Har lite att göra kände jag nu.
puss och kram!
Boken:
"Elin får börja på skolan och inledningsvis älskar hon den nya tillvaron. Festerna, de nyfunna vännerna och känslan av samhörighet. Men livet på internatskolan är inte så okomplicerat som det först verkar. Snart visar det sig att många av hennes klasskamrater, trots sin privilegierade bakgrund och perfekta fasad, bär på egna trauman. Och ju längre tiden går, desto starkare reagerar Elin mot förnedrande initieringsriter, klasskillnader och hierarkiska ordningar. Hon känner sig klämd mellan två världar och blir alltmer osäker på vem hon är och var hon egentligen hör hemma. Tydligen måste hon välja sida, för att inte stå ensam kvar.
Ränderna går aldrig ur är en stark utvecklingsroman som vill nyansera bilden av överklassens och internatskolans slutna värld. Agnes Hellström vill med sin roman visa att alla människor oavsett bakgrund, innerst inne är väldigt lika. Alla drivs vi av en önskan att vara del av något och av rädslan att stå utanför."
