prestiqe

and suddenly, its hard to breathe.

Idag har varit en känslodag. Frös och sov dåligt inatt, samtalet imorse var känsloladdat och jobbigt. Lite som ett ständigt hängnade moln över sig. Fler dåliga nyheter och frustrerande samtal om henkes sjukdom gör mig så ledsen att jag vill hoppa ner i ett hål och gömma mig. Jag försöker bagatellisera det och se positivt men jag är så sjukt orolig i hjärtat. Och jag är så trött på det. Varför är ingen på vår sida?

Har iaf försökt ha en bra dag, shoppat lite, tränat, handlat mat och varit på systemet. Nu ligger laxen i ugnen och potatisen puttrar, ska bjuda älskis på en romantisk middag. Jag försöker hålla hoppet uppe. Men jag är rädd för vad som händer när man slutar orka. Någon som vet?