prestiqe

Om det är något jag är bra på så är det att lyssna på min kropp, göra det som känns bra och unna sig när det blir för jobbigt. I två veckor har jag kännt mig märklig, haft mardrömmar, sovit dåligt, haft bankande hjärta, gått lite som i en dimma.. till och från. Kalla det ångest, hormoner, har ingen aning. Men jobbigt är det iaf, och påverkad blir jag. Det händer mycket i mitt liv, som alltid. Jag är inte utsövd och har druckit för mycket kaffe och för lite vatten. Ni vet, småsaker, men ändå.

Jag hatar att gå runt och känna som att man är rädd för en fara utan att veta vad faran består av. Nutida ångest? Men jag har verklingen ingen anledning. Hatar att jag är så otroligt känslig, men inte så mycket att göra åt.

Har iaf inte haft en riktig bra nattsömn som jag behöver, så lika bra. Idag har jag druckit vatten, ätit god men nyttig mat, gått långpromenad med kärlek och bara försökt släppa ut allt jag behöver. Och prata, prata, prata. Ringde och avbokade mötet med K kl 10, orkar inte behöva stressa imorgon. Jag behöver sovmorgon och en lugn förmiddag. Det var min mammas idé, min kloka underbara mamma. Henke är världens finaste, men han är kille och lyssnar mer än han pratar... Mamma har alltid bra idé däremot. Mamma är bäst helt enkelt! Och vet ni vad? Det känns mycket bättre redan! En kravlös kväll och morgon så kommer jag säkert att må bättre redan imorgon. Tack mammi.