prestiqe

Förlåt för dålig uppdatering. Hela mitt inre väsen har varit upptagen med att gråta, skratta och hoppas att denna fantastiska lägenhet som kändes så rätt i magen skulle bli vår. Men så blev det alltså inte. Jag känner mig lite... tom. Men jag är så. Snabba svängar och gör det helhjärtat, funderar, ser framför mig, drömmer. Men jag repar mig. Klart jag gör. Förutom att inte en enda lägenhet på hemnet är bra nog. Men det är OK. Känner mig som en zombie. Jag är så trött på mig själv! Jag har så mycket inspiration och energi som bara åker ut i ingenstans å blir negativ energi... men vad tusan. Jag vill så gärna ha ett hem. För första gången bara ha ett hemnummer i mobilen. Hela mitt liv har jag kånkat runt på en väska full med smink å deo ifall jag ska sova någon annanstans än där jag sov inatt. Just nu hos mamma/pappa eller hos Henke. Hos Henke. Inte hos oss. Finns inte rum för mig där! Och jag är så arg på budgivare nummer 9 att jag hoppas de blir riktigt olyckliga!!! Såklart jag inte gör. Ller kanske.

Jobbet gör jag det jag måste inte mer, jag tränar men tar inte i, jag klär mig men inte så fint som jag kunde. Jag lever inte ut min fulla potential! Jag vill så gärna ha ett hem!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad har jag gjort annars då? Tränat, jobbat... Lekt med älskis, tagit höstpromenader, varit hos bank, pratat med mäklare, räknat på kalkyler, reavinst, rörliga å fasta räntor, bottenlån å topplån. Jag vill så gärna ta nya tag. Men vet inte var jag ska hitta energin riktigt... Just nu springer jag runt här hemma å gör oförklarliga ljud å pratar om hur missnöjd jag är. Men jag vet att jag har det så himla bra egentligen. Förlåt.