prestiqe

De senaste månaderna har jag varit ovanligt trött, yr, och äter snarare i förebyggande syfte än för att jag är hungrig som jag alltid var förut... och igår när vi tog mitt blodtryck så var det 95/70, så det var ju inte så konstigt. Blir så trött på sjukvården... har nämnt detta flera gånger men jag vet inte. Är också jätteorolig för en grej som hänt, är arg och ledsen. Jag hatar det, jag är så dålig på att ta minsta lilla nederlag och kritik. Försöker och vill vara perfekt... ni förstår att jag kanske inte sovit så supergott inatt heller...

Nu ska jag sätta mig på balkongen med lite musik och lite bok, lite frukost, lite sol och lite katt. Sen jobb. Igår var en fantastisk kväll, bilder kommer. Bara älskling och jag, massa barn och en stor brinnande brasa... Det är nog det, att jag tappar lite tron på människor. Vill jag ens ha barn när det barnet kommer behöva utsättas för så mycket skit? Så mycket elaka människor, som t.ex. försöker förstöra livet för en kassörska. Många människor igår som stod och skrek, unga som gamla. Och då bor jag ändå i Sverige och inte i Oman. Men sedan såg jag alla små barn vid Riddarholmen och då slog det mig att de är våran framtid. Och det är dem vi ska ta hand om och uppfostra till respekt och ödmjukhuet.

Kärlek

för varje människa finns en gräns, ett osynligt streck i sanden...