prestiqe

Jag läser och ser i mina nära hur många som lever i konstiga, destruktiva förhållanden. Bråkar, sårar varandra, är ifrån varandra för mycket, är med varandra för mycket. Jag lider med dem, tycker det är konstigt, men jag blir alltid så glad över min Henric. Vi har inte ett perfekt förhållande, men vi håller varandra närmast, men prioriterar samtidigt vänner och skola/jobb. Går ut separat ibland men sover ihop ändå. Vi bråkar bigtime, 2 gånger per år ungefär. Ventilerar, hatar varandra. Har gjort otroligt dumma grejer, men han får mig alltid på bättre humör. Vi gnabbas säkert en gång per dag, mest för att jag är som en 5-åring och blir sur utan (eller för en väldigt liten) anledning. Men han kan hantera det! Och jag älskar honom, längtar med hela min kropp och själ efter honom när vi är ifrån varandra. Vill inte somna på kvällarna för att jag älskar att det bara är vi två och tystnaden (men att jag alltid är så sjukt trött och somnar snabbt iaf är en annan sak).

Vill leva mitt liv med honom, vill inte vara isär. Hur det blir kan bara tiden avgöra. Men visst skulle det vara häftigt, om jag hittade min själsfrände vid 18-års ålder?

Har jobbat hela dagen idag som vanligt! Men jag är mkt gladare sen jag slutade på Body, så bra val, tycker jag! Blev en snabblunch med sällskap också, Annica som guidade skärsgårdsturen :) så trevligt så. Nu är jag hemma med mamma, vi ska ha tjejkväll. Ska det va så ska det va! Robinson, ESC, Tacos, Chips, Dipp, Godis, Te, Fruktsallad, Glass. Oh YES. Imorgon slutar jag redan kl 16! Så himla skönt!

Kärlek