När rasar jag?
Jag gråter aldrig offentligt- men idag har jag gått med en klump i halsen hela tiden. Vill inte "make a scene", vill inte vara löjlig. Vet inte ens hur jag ska få ner alla mina känslor i ord. Hur mår jag? Hur ska jag veta när min halva springer ut och in på sjukhus? Jag är så trött och förbannad på sjukdomen. Är arg, rädd, orolig, upprörd, men kanske framförallt ledsen. Ledsen och rädd för att hoppet börjar sina. Hur kan världens finaste, snällaste, mest positiva människa drabbas av något sånt här? Hör han hemma på en avdelning med massa pensionärer? Finns det inget vett kvar i den här världen?
Ibland känner jag mig som stålkvinnan. Krossar genom vänner, jobb, ansvar, intervjuer, roligheter och tråkigheter. Så himla mycket har hänt det senate året- bra som dåligt. Men aldrig har jag rört en min. Varför? Med musik i öronen springer jag genom sjukhuskorridor som en robot, en robot med tårar i ögonen... vill bara en sak. Ha dig hemma, glad, frisk. Det är det enda jag önskar. Jag tänker på dig minst hela tiden. Är det så att det är farligt med för mycket kärlek? Skjut mig direkt isåfall...
Igår var hur kul som helst... tills det där hände. Ja, ni vet. Sov inte alls många timmar innan klockan ringde, har jobbat 9-18 och sedan så åkte jag direkt till SÖS. Därifrån kom jag ganska nyss, har duschat och fixat. Imorgon jobbar jag och sedan ska jag på intervju för United Sisters, volontärgrejen! Hoppas att jag kan göra ett bra intryck och hålla humöret uppe. Den enda som håller upp humöret av oss är otroligt nog Henke, och det är han som muntrar upp mig istället för tvärtom. Han är världens bästa, och förtjänar inte en hundradel av dessa hemskheter.
Ibland känner jag mig som stålkvinnan. Krossar genom vänner, jobb, ansvar, intervjuer, roligheter och tråkigheter. Så himla mycket har hänt det senate året- bra som dåligt. Men aldrig har jag rört en min. Varför? Med musik i öronen springer jag genom sjukhuskorridor som en robot, en robot med tårar i ögonen... vill bara en sak. Ha dig hemma, glad, frisk. Det är det enda jag önskar. Jag tänker på dig minst hela tiden. Är det så att det är farligt med för mycket kärlek? Skjut mig direkt isåfall...
Igår var hur kul som helst... tills det där hände. Ja, ni vet. Sov inte alls många timmar innan klockan ringde, har jobbat 9-18 och sedan så åkte jag direkt till SÖS. Därifrån kom jag ganska nyss, har duschat och fixat. Imorgon jobbar jag och sedan ska jag på intervju för United Sisters, volontärgrejen! Hoppas att jag kan göra ett bra intryck och hålla humöret uppe. Den enda som håller upp humöret av oss är otroligt nog Henke, och det är han som muntrar upp mig istället för tvärtom. Han är världens bästa, och förtjänar inte en hundradel av dessa hemskheter.
