prestiqe

Efter min och Henkes lilla "kris" så har verkligen allting fått en nytädning. Jag är så tacksam, stolt och glad över att jag har honom. Över att vara hans, och att han är min. Jag ryser i varenda cell i min kropp när han säger "Godnatt, min skatt." innan vi ska sova. Jag har aldrig någonsin kännt mig så trygg som i hans famn.

Jag kommer ihåg resan upp till Ö-vik, då hade jag "Om du lämnade mig nu" på repeat. Och det är sant som det är sagt. "men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så bra som du". Ingen vet vad som är bra för mig, ingen kan se mina svagheter och styrkor på samma sätt som du. Så tack. För att du orkar med mig, för att du är den du är, för att du förstår och pratar när jag är osäker.

Jag älskar när du kommer bakom mig och sätter dina armar runt mina höfter. Jag vill vara i dina händer. Nu, och alltid. Jag är så glad, stolt, lycklig hela tiden. Jag har skrattat lika mycket under 09 på en vecka än på sista halvåret 08 känns det som. Men det är så det är med riktig passion. När det är bra, så är det så himla bra. När det är dåligt, då är det riktigt dåligt. Jag har, och kommer alltid att ha obesvarade frågor och tankar. Men vet du vad? Det spelar ingen roll. I alla fall inte här och nu. Du är den enda jag vill ha brevid mig. Räcker det så?

Jag vet ingenting om att hålla i en längre relation. Men jag vet vad min själ och kropp säger. Och om det finns något som heter förevigt, så måste det vara baserat för det jag känner för dig idag.