prestiqe

Idag är en såndär dag, då jag förstår vikten av arbete- och alla barn som utsätts för det. Som jag tänker på de miljontals våldtagna, förstörda kvinnorna i "demokratiska" kongo. På alla fåglar i bur, på alla utan jobb. På alla sjuka, ensamma. På allt hat, svartsjuka, elakheter och hjärtesorg. På hur många eldsjälar det har kommit och dött i denna världen, för att de aldrig fick någon medvind. På alla trappor man måste springa i för att kunna klara av något, och för dem som inte orkar. Över girigheten, egoismen och narcissismen. Det finns så många som försöker där ute- så snälla, hjälp dem. Köp rättvisemärkt, skänk till välgörenhet. För jag vet att det finns många som jag, som inte orkar se det. Men det finns dem som orkar... trots att allt blir svårare i motvind.

Vet ni vad jag ber för varje kväll innan jag somnar? En rättvisare värld. 

Jag hatar det vi kallar jorden ibland... jag vill så gärna ändra på det. Men orkar inte se det.

Och det hatar jag mig själv för ibland...

Jag är så himla trött och kan inte sova... imorrn jobbar jag 8:30- 19:30. Känns stabilt. Men jag är så sjukt trött. Men jag ska inte klaga. Jag har det iaf betydligt bättre än över 50% av befolkningen. Och det tackar jag för. Jag skulle kunna glömma allt och sätta på sex and the city, men det förmår jag mig inte till.... idag sörjer jag allt.

Det är en konstig sak- det där med ansvar.