prestiqe

Här sitter jag och äter nappar och ser på CSI NY och chattar med lite roligt folk. Det har varit en omtumlande dag. För det första betedde sig henke inte helt OK. Detta vet han om. Jag grät, var otroligt arg, frustrerad, ledsen, kände mig som en enorm kanonkula i en för liten kanon som kunde spricka när som helst. Jag visste att jag hade rätt och att han inte kunde bete sig sådär, men han vägrade lyssna. Jag ville gråta, sparkas, skrika tills han skulle fatta. Men han var som en vägg. Och den frustrationen jag kände går inte att få ner här. Men det var inte kul. Jag sov jättedåligt, om alls. Men vi försökte lösa det, dock sitter känslan kvar. Annat vore konstigt.

När jag skulle stänga butiken efter jag jobbat klart idag så gick det inte att vrida om nyckeln. Jag försökte med allt. Lirka, våld. Gick inte. Fick till slut ringa å vänta på väktare, en timme senare är jag en isbit och äntligen går låset igen. Efter det var jag inte heller så glad. Inte världens bästa dag med andra ord. Men jag jobbade och log för det.

Snart ska jag slita mig härifrån och lägga mig och läsa ut min bok. Kanske ta en dusch. Imorgon ska jag vakna glad, i skaplig tid, gå och träna och sedan gå på gamla stans julmarknad. På kvällen vankas pepparbiff och idol med Paret. Det behöver jag.

Kärlek