Torsdag.
Jag har haft masssaa drömmar inatt. Drömde om hur jag fick min egen lägenhet och jag grät av lycka! Jag drömde att jag reste runt... Seychellerna, Rom, Aten... ja, ni fattar grejen! Det var sjukt härligt iallafall. En annan grej är att jag, hela veckan, vaknat före väcklarklockan med typ 10 sek. Typ "hmm.. nu borde klockan vara 9" och så har den ringt några sekunder senare... samma sak med älskis klocka som ringer redan 05:15! Jag vet alltid vad klockan är om folk frågar mig... tror jag har en inbyggd klocka någonstans! Eller är det kanske kvinnlig intution?
Har iaf gjort en hel del redan... Läst några kapitel, lunchat med pappa, drivit runt på fältöversten och pratat med skatteverket ang. vad jag har rätt att veta, vilket är noll. Jag blir irriterad. Som många, men kanske inte alla, vet så är min pappa adopterad. Men han vägrar, vägrar prata om det. Och jag vill veta! Vilket land, är Henric min kusin, har jag ärflitghet för blodpropp? OSV! Men svaret var, som väntat, att jag inte har rätt att veta ett bajs. Och det tycker jag är fel. Varför har jag inte rätt till det? De är mina kött och blod, men jag vet inte vilka de är. Och det gör mig ledsen. Vad vill du göra åt det här, reinfeldt? Jag har aldrig velat ta mig in i politiken men nu börjar jag fundera. Jag vill så mycket, men jag gör så lite.
Har pratat massor med allt och alla om den här världen, det finns så mycket skit. Och många har gett upp. Min pappa som hela mitt liv jobbat med bistånd, har gett upp. Mina lärare som är proffesorer och jobbar med brott, har gett upp. Hur ska vi kunna göra något med den inställningen? 80-talisterna måste upp!!! Är jag ensam här? Är ni med mig?
Nu ska jag tillbaka till våldtagna 8-åringar och förhör. Men man måste veta om det hemska för att ändra det.
Kärlek.
Har iaf gjort en hel del redan... Läst några kapitel, lunchat med pappa, drivit runt på fältöversten och pratat med skatteverket ang. vad jag har rätt att veta, vilket är noll. Jag blir irriterad. Som många, men kanske inte alla, vet så är min pappa adopterad. Men han vägrar, vägrar prata om det. Och jag vill veta! Vilket land, är Henric min kusin, har jag ärflitghet för blodpropp? OSV! Men svaret var, som väntat, att jag inte har rätt att veta ett bajs. Och det tycker jag är fel. Varför har jag inte rätt till det? De är mina kött och blod, men jag vet inte vilka de är. Och det gör mig ledsen. Vad vill du göra åt det här, reinfeldt? Jag har aldrig velat ta mig in i politiken men nu börjar jag fundera. Jag vill så mycket, men jag gör så lite.
Har pratat massor med allt och alla om den här världen, det finns så mycket skit. Och många har gett upp. Min pappa som hela mitt liv jobbat med bistånd, har gett upp. Mina lärare som är proffesorer och jobbar med brott, har gett upp. Hur ska vi kunna göra något med den inställningen? 80-talisterna måste upp!!! Är jag ensam här? Är ni med mig?
Nu ska jag tillbaka till våldtagna 8-åringar och förhör. Men man måste veta om det hemska för att ändra det.
Kärlek.
