prestiqe

det är trist att sitta hemma en fredag. Men vet ni vad? Jag tror det är bra på nåt sätt. Mina prestationsnivåer måste sänkas. Jag är glad att Johan åkte ut och nu sitter jag här och funderar... borde vara trött men är inte det. Tur att jag har säkert 5 olästa tjejtidningar att sätta tänderna i... muuums.

Min stackars Wilma har sprungit runt och haft ner och sönder grejer, kissat överallt och varit allmänt förvirrad... hon fick inte ro någonstans. Till sist somnade hon på min mage någon timme, det var väl varmt eller så. Världens sötaste. Hoppas hon kan sova lite inatt och är piggare imorgon...

Kom precis att tänka på en grej som skedde för jätte, jättelängesedan. Det bästa jag varit med om i hela mitt liv, och det känns så hemskt att behöva erkänna det. För länge sedan gjorde jag om mappen på datorn, med bilderna därifrån, till en "dold" mapp, dvs. jag kunde inte se bilderna men de fanns kvar, på något sätt... Det gjorde för ont att veta hur mycket som gått förbi. Men även detta var väldigt längesedan. Men så är det nog i mitt huvud också. Allt finns där, men jag kan inte plocka fram det. För jag vill inte. Du är oförstörd för mig.

Godnatt-svammel,

yours truly.