prestiqe

Har för några dagar sedan läst ut den överreklamerade boken "vi som aldrig sa hora" av Ronnie Sandahl. Varför säger jag överreklamerad? Jamen, såååå bra var den inte! Det bästa var att man känner igen sig så, precis som mamma säger att hon känner igen sig i alla äldre böcker. Det är WE tröjor, peak jackor, mossebacke, götgatsbacken och förfester. Det är förvirrade killar och lössläppta tjejer. Just like the good old times... haha, nejdå. Men, det här blev inte så seriöst som jag hade tänkt mig. Men den går iaf väldigt snabbt att läsa! Och den är tragisk, alla killar som aldrig kom dit de skulle. Mest är det kanske en bok om svek och ensamhet mest. Men visst är den läsvärd! Dock inte SÅÅ läsvärd som jag trodde. Hänger ni med?