Lycka.
Perrong. Stressade människor. Förväntansfulla. Nedanför: 4 småtjejer som sitter och äter på perrongs golv. Brevid mig, AIK:are som trycker upp en prilla, lukt. Framför mig, någon som ger förväntansfull en ny mening. Konstant, löjligt leende. Springer in i tunnelbanan som om det vore världens bästa grej. Någon som sticker ut.
Hon tar upp mobilen... jag måste sänka volymen på min Ipod för att veta vad det är som fått henne så, till synes, genuint lycklig. Men till mig, för en början besvikelse, inget speciellt. Ingen nytt jobb, ingenting till synes märkvärdigt. Hon ska träffa någon hon tycker om, det märks. Om 10 minuter.
Och jag blir nästan lite rörd... när kände du så för någon sist?
