Bekant möte.
Idag stötte jag ihop på en gammal vän till mig, och kalla mig hemsk men skadeglädje är nog den enda sanna glädjen. Det var precis utanför min port, vad nu den personen gjorde där.
Jag såg någon skygg, blek, otydlig springa förbi. Men ändå något så bekant. Känslorna i mig bubblade upp och jag kunde inte göra något annat än att stirra, för allt den här personen gör men aldrig vågat stå för.
Men jag gick med huvudet högt. Jag kändr mig fräsch, ny, stabil. Medans den framför mig inte vågade se mer än marken. Jag har aldrig sett en så flyktig och panikslagen blick tror jag.
Hata mig, men det känns bra. Riktigt bra.
för jag vågar fortfarande stå för det.
Jag såg någon skygg, blek, otydlig springa förbi. Men ändå något så bekant. Känslorna i mig bubblade upp och jag kunde inte göra något annat än att stirra, för allt den här personen gör men aldrig vågat stå för.
Men jag gick med huvudet högt. Jag kändr mig fräsch, ny, stabil. Medans den framför mig inte vågade se mer än marken. Jag har aldrig sett en så flyktig och panikslagen blick tror jag.
Hata mig, men det känns bra. Riktigt bra.
för jag vågar fortfarande stå för det.
