prestiqe

Här sitter jag igen. Törstar efter någonting mer. Som alltid. Är vi någonsin nöjda? Nej. Vad vi än får vill vi alltid steget längre, någonting mer. Förutom när man är sjuk. Har ni tänkt på det? Får man en önskan tvekar man aldrig- man vill bara bli frisk. När man är frisk kommer alla andra problemen, som under sjuktiden verkade simpla, att bubbla upp och spricka som en hubba bubba bubbla.

Jag ville inte vara ensam längre, och jag har världens underbaraste vid min sida. Under min internattid krävde jag frihet, och här är jag, med ändlösa sovmornar och all tid i världen att döda. Jag ville gå ner i vikt, och här är jag, med förbättrat självförtoende. Jag ville känna mig snygg, vilket är betydligt mer vanligt förekommande. Jag ville ha pengar på kontot vilket mitt nuvarande jobb kan erbjuda. Jag ville kunna kvista över till vänner och pojkvän, dricka te och äta ballerinakex tills solen går upp. Jag ville ha mitt rum på högbergsgatan. Jag ville veta vad jag skulle plugga. Jag ville ha betyg till att komma in på juristprogrammet. Det kan jag redan, det har jag redan, det gör jag redan. Men nu då?

Egentligen skulle Par och jag gått på bio ikväll men alla platser till sex and the city var typ på främsta raden, vilket sög. Men jag ska inte klaga, ska njuta av min ledighet med Irene Huss, loka hallon och en skål fruktsallad. Och världens bästa pojkvän. Vid min sida.

God natt
.