prestiqe

Varför vågar vi aldrig älska den bredvid?

Att tappa fästet.

Publicerad 2008-01-17 23:35:50 i Ego

Som sagt, det är en mörk månad. Jag klarar inte av det här, jag är afrikan, så förlåt för mitt hastiga humör. Jag tappar så lätt fästet, jag blir så lätt rädd, rädd för den avgrund jag en gång föll i... och jag önskar aldrig falla dit igen. Jag får så lätt panik, ångest, och jag tror att det är lika äkta varje gång. De kallade det en gång för dold depression, jag kallar det hormoner. Men jag hoppas dom håller sig i styr nu...

Lite kärlek, ett varmt bad och en fleece-morgonrock i storlek XL har gjort allting lite bättre iallafall. Ska bli skönt att få sova lite nu... ska ta en lååång sovmorgon tror jag. Behöver nog sova en 12 timmar, blev ju bara en 3-4 inatt så. Hoppas jag kan sova bara, är ju lite ovant att sova ensam. :(

Men det är så många som har det så mycket värre. Har sett program om både könsstympning och bulimi ikväll. Usch. Inte konstigt att tappa fästet. Men det gäller väl att blicka framåt..

Dagens kloka ord:

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden..".

God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela