Verkligheten
Ibland händer det helt otippade grejer som tar en tillbaka till jorden. Det finns så mycket vi inte kan rå över och ibland slår det en helt enkelt som en käftsmäll. Så just ikväll känner jag: ta hand om varandra. Vad som helst kan hända närsomhelst... och då kanske det är försent.
Har haft en superbra dag på jobbet med massa besök dessutom! På vägen hem skulle jag ringa älskis... han svarade inte i sin mobil (det händer ganska ofta att han lyssnar på musik i hörlurar osv) men jag kände direkt att något hade hänt. En ström av obehag blandat med skakningar åkte igenom hela mig. Jag visste att han jobbat natt och skulle vara hemma och plugga så när han inte svarade i hemtelefon heller så var jag övertygad om att något hade hänt. Han var på SÖS med halva ansiktet förlamat. Hjärnblödning var min och många andras första reaktion... eller man vet inte vad man ska tro eller tycka eller reagera. Det kommer som från en blå himmel och man vill bara stanna tåget och dra tillbaka tiden.
Efter många timmar och många provtagningar så fick han åka hem och här är jag nu. Han har skyhögt blodtryck och kan inte le med ena ansiktshalvan men de vet inte vad det är och de ska gå vidare med det.. det är säkert något som går över! Får vi alla övertyga oss om och hoppas på det bästa. Nu är vi alla lite lugnare och ska försöka ta det här sansat... så är jag säker på att allt löser sig.
Ta hand om varandra <3
Har haft en superbra dag på jobbet med massa besök dessutom! På vägen hem skulle jag ringa älskis... han svarade inte i sin mobil (det händer ganska ofta att han lyssnar på musik i hörlurar osv) men jag kände direkt att något hade hänt. En ström av obehag blandat med skakningar åkte igenom hela mig. Jag visste att han jobbat natt och skulle vara hemma och plugga så när han inte svarade i hemtelefon heller så var jag övertygad om att något hade hänt. Han var på SÖS med halva ansiktet förlamat. Hjärnblödning var min och många andras första reaktion... eller man vet inte vad man ska tro eller tycka eller reagera. Det kommer som från en blå himmel och man vill bara stanna tåget och dra tillbaka tiden.
Efter många timmar och många provtagningar så fick han åka hem och här är jag nu. Han har skyhögt blodtryck och kan inte le med ena ansiktshalvan men de vet inte vad det är och de ska gå vidare med det.. det är säkert något som går över! Får vi alla övertyga oss om och hoppas på det bästa. Nu är vi alla lite lugnare och ska försöka ta det här sansat... så är jag säker på att allt löser sig.
Ta hand om varandra <3
