Trouble.
Solen skiner, jag mår bra. Bakom mina solglasögon, är jag vem jag vill... eller?
Framför mig ser jag en massa skolungdomar. 4 fäster min blick. Framför mig går fyra tjejer, 12-13 år... 3 av dom går i amrkrok, den 4e går snällt brevid, en i gänget helt klart, men inte långt ifrån en själsfrände. Och jag kan inte hjälpa att känna igen mig.
Jag har varit del av en miljon kompisgäng. Mycket olika människor. Alltid en i gruppen, men aldrig i den sjävklara klicken. Aldrig kännt mig hemma.
Varför är det så? Är det någon som känner likadant? Kanske har jag aldrig orkat eller vågat lägga ner energi på samma människor. Kanske är ingen av dem som jag. Kanske är det bara extra påtagligt nu...
Framför mig ser jag en massa skolungdomar. 4 fäster min blick. Framför mig går fyra tjejer, 12-13 år... 3 av dom går i amrkrok, den 4e går snällt brevid, en i gänget helt klart, men inte långt ifrån en själsfrände. Och jag kan inte hjälpa att känna igen mig.
Jag har varit del av en miljon kompisgäng. Mycket olika människor. Alltid en i gruppen, men aldrig i den sjävklara klicken. Aldrig kännt mig hemma.
Varför är det så? Är det någon som känner likadant? Kanske har jag aldrig orkat eller vågat lägga ner energi på samma människor. Kanske är ingen av dem som jag. Kanske är det bara extra påtagligt nu...
