mr Big.
En bild, ett ord, ett namn. Ska det alltid vara såhär? Ett växande obehag. Darrningar, hjärtat slår som att det vill ut. Behöver jag ens säga att jag är trött på det? Att jag önskar att det aldrig varit vi? Att jag önskar att min kropp aldrig kännt det, det förbjudna, ouppnåeliga. Att hela min själ aldrig blivit krossad innan jag ens hann gå ut gymnasiet? Att jag önskar att jag förblivit hel?
En bild, ett ord, ett namn, spelar ingen roll. Äntligen börjar det avta. Jag kan sminka mig utan darrningar, jag kan sova utan hjärtklappning. Jag är trött på det, jag önskar att det aldrig varit vi, att min kropp aldrig kännt dig. Kanske har det aldrig varit så. Jag är på väg att bli hel.
Tack vare dig är jag den jag alltid önskat att jag varit.
En bild, ett ord, ett namn, spelar ingen roll. Äntligen börjar det avta. Jag kan sminka mig utan darrningar, jag kan sova utan hjärtklappning. Jag är trött på det, jag önskar att det aldrig varit vi, att min kropp aldrig kännt dig. Kanske har det aldrig varit så. Jag är på väg att bli hel.
Tack vare dig är jag den jag alltid önskat att jag varit.
