prestiqe

Har precis har ett breakdown. En blandning av min oexisterande sjuka som gnager mig tills jag inte längre mäktar med, känslan av hopplöshet och en liten flicka i en vuxen flickas kropp. Jag ska vara ärlig. Jag har varit nere på sistone, inte riktigt mig själv på något sätt. Konstanta nätter av mardrömmar hoppas jag får ett slut snart. Ville aldrig att älskling skulle åka, så det var hårt. Men här är jag. Har torkat bort tårarna och sminkat om mig och nu ska jag iväg till middag i Bromma, behöver annat att tänka på känner jag! Dessutom blir det bara värre av att inte äta ordentligt, right?

Ledsam kärlek i massor