Jul och funderingar!
Jag är tokförkyld. Totalt igentäppt, ingenting fungerar. Feber, ont i kroppen... ni vet. Helt och hållet genomförkyld. Men förkylningar går över snabbt så det är bra! Trots min sjukdom har det varit en fantastisk julafton med allt jag önskat mig och lite till! Nu är jag så trött att jag egentligen bara vill sova men det är lite svårt när man inte kan andas. Suck. Den senaste halvtimmen har jag stått och andats in ångande vatten utan lycka. Nu börjar mina briljanta idéer ta slut!
Till julklapp har jag verkligen fått allt jag någonsin vågat be om. Ett guld "Sara-halsband" (som Carries), sex and the city boxen, volumemaster by björn axen, jadore by dior, ett jättekul sällskapsspel, kontanter, presentkort, väska och smycken. Helt sjukt mycket och jag är världens mest bortskämda unge!
Sedan har jag funderat mycket, sådär dumma tankar. Vilka som gör mig glada och vilka som gör mig ledsna, och varför. Varför vissa inte bryr sig när det krisar. Hur jag på något sätt vårdar mitt yttre mer än någonsin men kanske inte mitt inre. Jag har alltid kännt mig som en stark person oavsett utseende, men mitt yttre har aldrig levt upp till tjejen jag velat vara. Mitt yttre har förbättrats och för första gången känner jag att mitt inre inte kanske lever upp till förväntningarna. Knäppt va? Jag vet inte riktigt längre vad jag känner och varför liksom. Helt upp och ner. Och det gör jätteont. Det är som att något hela tiden ligger som en klump i hals och mage, påverkar mitt humör och min aptit och stryper mig på nätterna. Jag känner det fysiskt. De strypande händerna. Men vems är de, och varför?
Sedan går en extra tanke till världens finaste mormor uppe i himlen. Idag är det hennes namnsdag och födelsedag. Vi tänker på dig och saknar dig. Ibland kommer jag att tänka på ditt fina skratt och det gör mig både glad och ledsen på samma gång. Man vet aldrig när folk försvinner. Och tryggheten rasade med din död. Men vi tänker på dig.
Jag undrar när man ska säga något och när man ska hålla käften. För varje dag lär jag mig säga vad jag tycker mer och mer. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, antagligen både och. Men en sak vet jag i all denna förvirrning: Jag vill göra något, jag vill bli någon. Man kan inte bara titta på, det går inte. Men jag kan inte heller titta utan att lida själv. Så vad gör man? Hittar något som jag kan göra utan att lida antagligen. Till att börja med bli världsförälder. Man måste börja någonstans...
Imorgon lär bli en kurerar-dag. Antagligen läsa böcker, titta på dåliga filmer och dricka te i min Obama-tshirt hela dagen. Hoppas att förkylningen släpper. På fredag är en viktig dag. Jobbintervju, fika med P, middag med älskis och kanske utgång med E. Vi får se helt enkelt. Så måste jag packa varmt också, på lördag morgon blir det av till Ö-vik med familjen och hälsa på resten av släkten... stannar där till 30e. Ska bli spännande faktiskt! Hoppas jag får åka mycket scooter och att jag träffar på storstads-Nils, haha!
Kärlek till er alla
Tomtemor har ätit för mycket...Haha!
Till julklapp har jag verkligen fått allt jag någonsin vågat be om. Ett guld "Sara-halsband" (som Carries), sex and the city boxen, volumemaster by björn axen, jadore by dior, ett jättekul sällskapsspel, kontanter, presentkort, väska och smycken. Helt sjukt mycket och jag är världens mest bortskämda unge!
Sedan har jag funderat mycket, sådär dumma tankar. Vilka som gör mig glada och vilka som gör mig ledsna, och varför. Varför vissa inte bryr sig när det krisar. Hur jag på något sätt vårdar mitt yttre mer än någonsin men kanske inte mitt inre. Jag har alltid kännt mig som en stark person oavsett utseende, men mitt yttre har aldrig levt upp till tjejen jag velat vara. Mitt yttre har förbättrats och för första gången känner jag att mitt inre inte kanske lever upp till förväntningarna. Knäppt va? Jag vet inte riktigt längre vad jag känner och varför liksom. Helt upp och ner. Och det gör jätteont. Det är som att något hela tiden ligger som en klump i hals och mage, påverkar mitt humör och min aptit och stryper mig på nätterna. Jag känner det fysiskt. De strypande händerna. Men vems är de, och varför?
Sedan går en extra tanke till världens finaste mormor uppe i himlen. Idag är det hennes namnsdag och födelsedag. Vi tänker på dig och saknar dig. Ibland kommer jag att tänka på ditt fina skratt och det gör mig både glad och ledsen på samma gång. Man vet aldrig när folk försvinner. Och tryggheten rasade med din död. Men vi tänker på dig.
Jag undrar när man ska säga något och när man ska hålla käften. För varje dag lär jag mig säga vad jag tycker mer och mer. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, antagligen både och. Men en sak vet jag i all denna förvirrning: Jag vill göra något, jag vill bli någon. Man kan inte bara titta på, det går inte. Men jag kan inte heller titta utan att lida själv. Så vad gör man? Hittar något som jag kan göra utan att lida antagligen. Till att börja med bli världsförälder. Man måste börja någonstans...
Imorgon lär bli en kurerar-dag. Antagligen läsa böcker, titta på dåliga filmer och dricka te i min Obama-tshirt hela dagen. Hoppas att förkylningen släpper. På fredag är en viktig dag. Jobbintervju, fika med P, middag med älskis och kanske utgång med E. Vi får se helt enkelt. Så måste jag packa varmt också, på lördag morgon blir det av till Ö-vik med familjen och hälsa på resten av släkten... stannar där till 30e. Ska bli spännande faktiskt! Hoppas jag får åka mycket scooter och att jag träffar på storstads-Nils, haha!
Kärlek till er alla
Tomtemor har ätit för mycket...Haha!
